Från urtid till nutid
Klockan är ett mätinstrument för tid som gör det möjligt att mäta varaktigheten mellan två händelser och som visar den exakta tiden. Sedan exakt när har detta mätinstrument funnits, vem uppfann det och vad betyder egentligen ”exakt”?Om vi blickar tillbaka några år, ungefär 3500, befinner vi oss hos de gamla egyptierna. En intressant tid, inte bara på grund av faraonerna, utan även på grund av soluren, som på grund av sin funktion även kallades skuggur. Denna bedrift, som kan härledas till många forskares mödosamma arbete, ses som början på den moderna tidsmätningen. Soluren följdes några hundra år senare, ca 1500-talet f.Kr., av ett revolutionerande mekaniskt ur – vattenuret. Det speciella med detta var mätningen och visningen av tid oberoende av dag och natt. I början var urtavlan och vattenbehållaren sammankopplade via en ganska enkel mekanik bestående av flottör och motvikt. Med tiden blev mekanismerna alltmer komplicerade och påkostade, och klockdesignen blev också betydligt mer avancerad. Det mest kända vattenuret är Elefantklockanav Al-Jazari, med en replika av en elefant i naturlig storlek som bär en bärstol på ryggen. På den finns alla möjliga figurer som rör sig och ger ifrån sig ljud efter att en viss tid har förflutit. Det fanns inte många sådana klockor eftersom de var komplicerade, tidskrävande och dyra att bygga, men de bevisar att människor redan då inte bara ville mäta och visa tiden, utan även presentera ett smycke. Fickuret var föregångaren till dagens armbandsur.
Fram till modern tid fanns det flera andra uppfinningar för tidsvisning; en av dem, timglaset, följer oss än idag i liknande form vid tandborstning. Först på 1400-talet blev klockor så små att man utan problem kunde ha dem i vardagsrummet. Ett hölje skyddade nu urverket mot damm och annan påverkan. Dessförinnan fanns klockor endast på offentliga platser eller i rådhus. Sett ur det perspektivet var domesticeringen av klockan liknande den för telefonen, även om den gick snabbare. Från och med nu eftersträvade man två mål: dels att göra klockorna mindre, dels att öka stabiliteten och noggrannheten i tidsmätningen. Det första målet var redan inom räckhåll och förverkligades omkring 1504 med konstruktionen av ”Nürnbergerägget”, som använde en ny spiralformad oro. Detta fickur var en nyhet inte bara på grund av sin lilla storlek och intressanta design, utan det kunde dessutom bäras med utan att tidsmätningen kom ur takt. Särskilt i Amerika massproducerades fickur därefter till mycket låga priser. Med tiden uppstod många landsspecifika klocktyper baserade på olika mekaniska principer. Vad fickuret var i Amerika, var golvuret (Grandfather Clock) i England – ett stort, massivt golvur med pendel – eller gökuret i Tyskland. Det första armbandsuret kom för övrigt inte förrän i början av 1800-talet. Fram till dess var klockorna någorlunda exakta i sin tidsmätning. Med upptäckten av svängningskvarts i början av 1900-talet förbättrades noggrannheten avsevärt. Ur dagens perspektiv förtjänar denna introduktion ett respektfullt omnämnande, men inte mer än så. För med det var införandet av GPS och PTP fortfarande långt ifrån möjligt. Önskan om en mer exakt tid växte. Med konstruktionen av atomuret och det därmed sammanhängande införandet av det radiostyrda uret uppfylldes denna önskan för allmänheten. Dock inte för forskarna. Vid sidan av atomur utvecklade de flera andra tidsmätare. Dessa bygger på komplicerade mätningar av atomer. Världens mest exakta klocka finns för närvarande i USA, med en noggrannhet på 1 sekund på 13,8 miljoner år.
